Första april, relax och snö
En tolkning och någon tanke
Som att gömma sig bakom en mask?
Tillbaka på ruta ett
Talet till mormor
Det glädjer mig att se att det är så många som sluter upp en dag som denna och att vi tar hand om varandra.
När jag satt och funderade på vad jag skulle säga här så stod jag själv inför ett dilemma. Hur sätter man ord på något som känns overkligt? Som fortfarande för många av oss känns väldigt tungt. Jag trodde att jag hade en omöjlig uppgift framför mig men det fanns något annat där. Minnen.
Det första jag tänker på när jag tänker på mormor är självklart min egen uppväxt. Att springa runt ute på gräsmattan i villan på majorsgatan. Jag förstår inte själv hur hon och såklart morfar orkade med mig. Varje gång så serverades det också någon form av fika. Bullar och äppeldricka. Mormor fixade alltid det man ville och gjorde alltid allt för att se till så att alla andra hade det bra. Ett hjärta av guld personifierat. Personligen är nog mormor och självklart morfar en av mina största förebilder.
När mormor blev sjuk så fanns det ändå alltid en vilja, en vilja att hela tiden ta hand om sina egna och se till så att man hade det så bra som möjligt. Detta på olika sätt, allt från att laga mat till att se till att det inte är för öppet i halsen som hon sa när det var vinter. Denna vilja att alltid sätta andra framför sig själv är något som jag uppskattar väldigt mycket idag då det har gett mig väldigt mycket och framförallt lärt mig att man alltid ska ta hand om sina närmsta.
När vi var med mormor under de sista timmarna och visste att det var nära så kändes det såklart tungt. Det va mycket tårar, mycket sorg och redan då en väldig saknad. När mormor väl hade somnat in så var det som att kliva in i en annan värld, en värld som än idag fortfarande känns overklig. Jag gick ut och satte mig på gräsmattan utanför hennes rum som hon hade för att samla tankarna då en sak slog mig, solen sken, varpå jag kom att tänka på något som jag har hört tidigare.
När änglar färdas så skiner solen.
Och just då efter att mormor tillslut hade somnat in så lyste solen på ett sätt som jag aldrig har sett och upplevt innan. Alla molnen skingrade sig och solen lyste starkare än någonsin. Då visste jag att mormor var påväg till en bättre plats.
Detta är sorgens tider, men jag vill passa på att hylla min mormor för den fantastiska människa hon var och de underbara minnen hon har gett oss. Så när vi är klar här vill jag bara be om en liten sak. Tänk på ett gott minne som hon har gett er, som en hyllning till ett fantastiskt liv och en fantastisk människa, tack.
// Fischer
You been hurting yourself, to much
Trillade in och funderade lite över det här med religon och sånt. Vad fan är grejen, egentligen? Jag förstår att det ibland är skönt att få tro på något, att kunna släppa allt eget ansvar och säga "det är meningen att det ska vara såhär" eller något sånt. Klart, att ta eget ansvar är jobbigt, de är därför vi har storebror som ser oss och uppfostrar våra barn också. Jag menar, när det ska börja bestämmas åldersgräns på energidryck för att "föräldrar inte kan kontrollera allt barnen gör". Ett ord till er, börja uppfostra era barn så att dom faktiskt också, vid tidig ålder, lär sig ta lite eget ansvar. Om barnen blir så jävla speedade (vilket jag betvivlar efter att ha druckit mängder av red bull redan i tidig ålder) så kanske man hemifrån bör kunna säga ifrån och ungen har nog respekt så man lyssnar på det. Men såklart, det är väl enklare att låta storebror ta hand om det. (även om det tekniskt sett är livsmedelsverket som har gått ut med en varning om energidryck och ICA/Hemköp och alla andra moralens ryttare gör rätt för sig). Så, föräldrar. Nej, det är inte lätt att vara förälder i dagens samhälle, men ta lite eget ansvar för dig och dina barn. Jag har för fan polare som är föräldrar som sköter det här med familj bättre än "äldre och erfarna". Mitt ord till er som sköter det bra, grymt jobbat och släppt det inte! Till er andra moralens ryttare som själv inte kan tillämpa det, väx upp!
Undra hur många som kommer tycka att det bara är dumt? Att man ska reglera allt som är farligt för att skydda våran hälsa. Ni kan ju också dra något gammalt över er. Vad fan är grejen, en bra hälsa får man genom att bygga på sig ett bra imunförsvar och att motionera regelbundet. Inte genom att skippa en viss del i kosten och sedan träna sina fingrar genom att trycka på TV-dosan. "Det finns ingen tid för träning", fuck off med det! Istället för att sitta hemma framför TV'n så kan man ta en promenad. Istället för att dricka en massa rödtjut så kan du ta en runda på en cykel. Ja, eller varför inte rent av bara gå på ett gym 2 gånger i veckan? Säg mig den människa som inte har 3 timmar över i veckan. Det motsvarar 2-3 pass på ett gym. Men såklart, det är väl enklare att sitta och titta på svennes jävla favoritprogram och sedan be storebror ta hand om DIN hälsa också.
Mycket hatande, men förstå min poäng! Det är dags för Svensson att ta lite eget ansvar, för sig själv. Kolla dig själv i spegeln innan du gnäller på att storebror inte gör något. För egentligen, vad gör du själv för att det ska bli bättre, mer än att du sitter och klagar för dina grannar över en flaska rödtjut...
// Fischer
Om en vinter i staden
Våren är i alla fall på väg, den rusar emot oss som ett tåg fylld av förväntningar. För det är lite så det känns, efter en av de kallare och längsta vintrarna som säkert många av oss har upplevt så förväntar sig alla att sommaren kommer bli kung. Vintern har ju trots allt varit kantad med en del trubbel, på alla håll och kanter kan tyckas. Det var nästan så att kylan grep tag i oss alla och drog oss ner i någon form av mörker. Långa, kalla mörka dagar som fick folk att hamna i en negativ spiral, där det just bara blev kallare och mörkare.
Hela stan har gått som i en helt annan värld. Där minsta problem har blivit stora, där tid har lagts på att försöka överleva dagen istället för att se möjligheterna med densamma. Det har varit tomt på kärlek i ett land som så desperat behöver lite mera hopp, lite mer att sträva efter. Krossade drömmar, tunga tårar och med ett tvång på att hitta nya vägar genom en vardag som annars kan vara väldigt enkel. Det har varit långa dagar.
Men nu är som sagt äntligen våren påväg. Det märks. Allt fler kryper ut ur sina skal, bjuder på ett leende och vågar kolla upp ifrån backen. Det är inte längre bara en förhoppning om att få se fjärillar i luften, man ser numera ett gäng som glatt flyger i den lite varmare vårvinden. Solen ger energi, det behöver man inte vara smart för att förstå. Efter en tung vinter behövs det, för det är många relationer och människor som har blivit lite kantstötta under vintern. Speciellt denna vinter.
Solen ger oss energi, låt oss bara hoppas att denna vår och sommar ger oss tillräckligt med energi för att reparera de skador som blev under vintern.
Det var en lång och kall vinter...
Moyo.se
// Fischer
....
One love, heart over mind.
// Fischer
If I can make it hear, I can make it everywhere...
Gah! Det känns om att dagarna bara flyter ihop till en enda lång vecka. Har haft en hel del att göra den senaste tiden och en hel massa att fundera över. Då blir det inte lätt alla gånger faktiskt. Många nätter med dåligt med sömn, oroliga drömmar och många gånger man vaknar på nätterna. Någon kallade det för att jag var ur balans, jag vet ändå inte om jag håller med om det. Jag skulle snarare kalla det för en extremt hektisk tid med en massa att göra, en massa att tänka på och ja, en massa att fundera på. Inget mer, inget mindre.
Men inte trodde jag att jag skulle flytta till Sundsvall och kastas in i vänsterfilen på motorvägen direkt. Snacka om fullt ös direkt. Allt som kan tänkas hända har hänt och om man tänker sig under över alla under, ja, då har det också hänt. Banklån, jobbsökande, jobb, polare, familj, projekt, planerande och, såklart, kärlek. Någon kallade det för att jag var ur balans. Jag vet fortfarande inte om jag håller med, jag skulle snarare kalla det för, ja, ett vanligt liv.
Ärlighet är något som jag alltid förespråkar och även får ta en och annan känga för. Jag är alltd ärlig och säger alltid det jag tycker. Det är tydligen inte bra. För mig blir det ett klassiskt moment 22. Man får skit när man inte är ärlig och säger det man tycker om det går åt helvete och man får skit för om man är ärlig och säger det man tycker. Jag är alltid ärlig och de som står mig nära vet det. Det är på gott och ont, men ibland måste man inse att sanningen är jävligt tung att få höra, att få veta. Jag säger alltid det jag tycker och står för det, men väljer någon att inte följa det jag tycker och tänker så är jag inte förbannad för det. Jag accepterar det bara som det är och inser att ja, man tycker olika. Jag accepterar att man tycker olika, tänekr olika och ser på saker och ting på olika sätt. Men som sagt, jag kommer alltid säga det jag tycker och alltid vara ärlig. Men det är tydligen inte bra, sanningen skadar ju. Det enda jag kan säga om det är att livet är så ibland. Sanningen suger som fan ibland. Någon kallade det för att jag ur balans, jag säger snarare att jag alltid är så och att ibland svider sanningen mer än vad man tror.
Även fast det händer mycket och livet springer på i 150 blås så hänger jag med. Ur balans vill jag verkligen inte kalla det. Snarare bara att det är sjukt mycket att göra så att jag kanske tvingar fram en del raka, snabba och ärliga beslut istället för att kanska avvakta lite. Men det är så det måste vara nu, ma måste lösa saker och ting istället för att lägga alla saker i ett släp som sedan sinkar ner en. För gör man det, då kommer man ha svårt att hänga med när livet pressar plattan i botten. Någon kallade det för att jag var ur balans, jag håller tyvärr inte med.
// Fischer
I will still be on the grind when it all collapse
// Fischer
Bloggen ja...
Jag har varit upptagen den senaste tiden. Glid in på www.moyo.se för att läsa lite mer utav det jag har skrivit.
// Fischer
Min blogg har 8 konstanta läsare...
"Det är bättre att skriva för sig själv och sakna publik, än att skriva för publiken och sakna sig själv."
Ordbajs!
Återigen en riktigt bra dag, har varit och kollat på en lägenhet, hängt på stan och bara varit allmänt safe! Varför inte liksom? Och nu senare under kvällen har jag suttit och avnjutit en del öl och lite whiskey! Samt snackat med skönt folk såklart.
Dagens I-lands även. Jag vet inte vart jag ska gå ut imorgon. Två olika världar som drar i mig kan man väl säga. Som just imorgon inte riktigt går att kombinera. Som vid närmare eftertanke aldrig har gått att kombinera. Trist. I alla fall med tanke på vilken vilja det finns att kunna vara i båda världarna samtidigt. Men som sagt, imorgon går det inte och då ställs man såklart inför ett grymt val. Ett val som ja, i skrivande stund, inte är säker på hur jag ska göra. Förstå den dagen då dessa två olika världar bara blir en och samma, jäklar var smutt det kommer vara/skulle vara. Men man får väl leva med att det är just som det är nu. Kanske lite självförvållat, kanske inte.
Nåja, nu är det färdig "ordbajsat" för den här gången. Läjter!
// Fischer
Se dig om, vem är du, vem är jag?
Dagens samtalsämne har på något sätt varit uppväxt. Jag har vandrat omkring och funderat på det hela dagen också. Hur folk skyller på sin uppväxt när man gör fel och hur folk hänvisar till "men han hade ju en jobbig uppväxt". Och sedan accepterar folk det bara, "ja, då är det ju inte så konstigt att han misshandlade sin fru, han hade ju trots allt en jobbig uppväxt".
Jag förstår det inte riktigt. Sure, vissa har en helt förjävlig uppväxt och får verkligen vara med om skit som ingen människa förtjänar att ta. Jag är inte dummare än så. Men att peka på det som någon form av ursäkt när man beter sig som en idiot, det köper jag inte. Okej om du har blivit så mindfucked så du blir psykiskt sjuk, då har det ju trots allt glidit över till en ren sjukdom som såklart ska behandlas. Men folk som sitter på fina jobb och pimplar vin tillsammans med grannarna för att sedan dra hem och klippa till sin fru, det är inte okej. Är man så pass frisk i skallen så man själv lyckas hänvisa till sin egen uppväxt som orsak, då är man inte sjuk. Då är man bara helt korkad.
Jag menar, det är ingen ursäkt att bete sig hur som helst bara för att man har haft en tung uppväxt. Man kommer alltid göra sina egna val i livet, varför jag gör det här. Jag själv har väl haft en uppväxt som kan klassas som stökig. Gick från Svensson-familj till att ha två skillda föräldrar, varav pappa som blev dödligt sjuk och dog framför mina ögon i 2 år. Han gick bort när jag gick i sexan. Det är, i mina egna ögon, ingen enkel uppväxt. Lägg därtill alla krav som kommer från omvärlden som alla ungdommar nu för tiden måste hantera så blir det plötsligt jävligt stökigt med att växa upp. Men jag kommer aldrig skylla på min uppväxt när jag gör fel, tvärtom! Gör jag något bra hänvisar jag till en tung uppväxt och visar på att man i ett sånt läge lär sig att se på livet med andra ögon.
När man drabbas av tunga saker i livet så kommer man ändå alltid ha val. Man kommer alltid kunna påverka sitt eget liv till en viss grad. Det kan man alltid. Man är alltid huvudpersonen i sitt eget liv! När man har en tung uppväxt, drabbas av tunga händelser så kommer man således alltid ha val. Dom mest självklara som man kan nämna är dessa:
Antingen så ser jag det här som någonting som jag kan växa utav. Det är förjävligt jobbigt, men jag kan lära mig av det och förhoppningsvis hjälpa andra att gå igenom liknande saker. Eller så gräver man ner sig och använder det som en billig ursäkt när man väl gör saker som man vet att det är fel. För mig har det valet alltid varit enkelt.
För även om man stöter på överjävliga utmaningar i livet så kan man alltid lära sig något av det, man kan dra kunskap av det man är med om. Erfarenheter. Mitt mål med det kommer alltid vara att försöka hjälpa andra att ta sig igenom tunga perioder i livet. Vissa använder sin uppväxt för att skada andra och ursäktar sig med det, andra använder det till något bra. För hur vi än gör kan vi inte ändra på det vi har gjort eller vad vi har varit med om. Således bör vi värna om idag och våran framtid och att skada andra människor runt om sig är verkligen inte att värna om idag eller våran framtid...
Dagens musiktips avslutar vi med. Albumet som rullar mest hos mig just nu, Mange Myt. Låtvalet blir Nattfjäril. En låt som jag bara tycker är skön med en tragisk text. En riktigt bra låt helt enkelt.
Mange Myt – Nattfjäril
// Fischer
